Gnällfis

Jag är så ledsen.
Jag är sur, grinig, otrevlig och framförallt GNÄLLIG.
Det här är min sista graviditet. Det blir mitt sista barn. Det är så otroligt sorgset bara det… Men jag skulle för första gången NJUTA från dag ett var min plan.
En dum plan.
Istället för att tillåta mig äta bad jag vill väntar jag på ett paket näringsdrycker från dietisten som ansåg att jag med mitt BMI inte ska gå ner i vikt. Det är ju normal-BMI! Typ 21-nånstans…
Mest för jag har NOLL energi i kroppen. Jag är helt sänkt. Paketet kommer om ett par dagar.

Hormonell eller inte…
Här sitter jag i mörkret i soffan och störtbölar med Arge Snickaren på i bakgrunden.
Snart, om bara några minuter, kommer jag springa till badrummet och få upp middagen.
Det här är inte att njuta…

Plötsligt så händer det…

Okej att jag ätit hamburgare till lunch…
Okej att jag just ätit kakor och tårta och firat en idag 3 år fylld dotter…
Mina 28″jeans hamnar nog längst bak i garderoben snart…

Nej nej nej!

Jag orkar inte må såhär längre!

Sambon surar över att han ”får göra allt”. Som en jävla barnrumpa.
Med ”allt” menar han det jag normalt gör dagligen, ensam, utan hjälp, utan att gnälla.

Igår och idag är riktigt dåliga dagar.
Igår kräktes jag hela dagen, det lättade på kvällen efter middagen. Det är det postivita jag håller mig vid nu. Att kvällarna har blivit lugnare. (Jaja, måndag och tisdag kväll. I söndags kväll kräktes jag ju.)
Idag är som igår. Frukosten kom just upp.
Och illemåendet sitter i.

Jag orkar inte, på riktigt.

Jag vill bara gråta och skrika, men tar jag i så kräks jag, så det verkar ju dumt.

Lergigan fungerade i några dagar i början. Akupunkturen har inte gett effekt ännu, men det kan tydligen ta några försök.

Dessutom blir jag nojig för bebis. Tänk om liten inte mår bra när jag bara kräks?
Undrar hur stora oddsen är att jag lyckas tigga till mig ett VUL?

För, precis som de kvinnor som inte mår illa oroar sig för att något är fel på bebisen, så oroar jag mig för att jag mår så illa. Det kan inte vara normalt, så jag tänker att någonting är fel.
Dessutom tycker jag att det hugger och stramar och sticks så förbannat i livmoder och ljumskarna, ingen känsla jag minns sedan tidigare barn…

Nog klagat.
Nu ska jag hänga mig över toalettstolen igen.

10+0

Vecka 11. (Från Gravid.se)

Eventuellt illamående brukar nu avta i frekvens. Blodmängden i din kropp ökar och kommer och kommer att göra det till och med den 30 veckan. Dina händer och fötter kan kännas varmare, på grund av att du har mer blod som cirkulerar.

Kroppen behöver extra mycket vätska och du kan känna dig törstigare än normalt. I denna vecka har du normalt gått upp ca 1kg, men kvinnor som lidit av illamående kan istället ha gått ned i vikt fram till nu.

Omkring v.11 är det möjligt att utföra en chorionbiopsi, en test där ärftliga sjukdomar och kromosom rubbningar kan upptäckas. På grund av missfallsrisken är dock fostervattensprov en vanligare metod.

Ditt barn är 44-60mm långt från huvud till stjärt. Könsorganen började ta form i vecka 10 och utvecklas nu, men än går inte att se vilket kön barnet har. Nu har barnets alla viktiga organ bildats och eftersom de inte kommer att förändras annat än att de växer, är risken för medfödda missbildningar och sjukdomar liten efter denna veckas utgång. Även risken för påverkan av infektioner och vissa läkemedel minskar. I slutet av veckan är barnet dubbelt så långt jämfört med förra veckan och huvudet är ungefär hälften så stort som resten av kroppen. Under ögonlocken börjar irisarna att bildas, de kommer så småningom att skydda ögonen från att släppa in för mycket ljus. Öronen fortsätter att utvecklas. Barnet kan nu gäspa, suga och svälja. Små finesser som hårstrån och naglar börjar dyka upp. Hjärtat pumpar blod till kroppens nu fungerande organ, inklusive navelsträngen som transporterar blod till moderkakan.

Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram…

Frukost, kl 06.00: En smörgås, smör+ost, ett litet glas ProViva ca 1,5 dl
3 dl vatten
Mellis, kl 07.50: Ca 1,5 dl fruktyoghurt.
3 dl vatten
Mellis, kl 09.25: En smörgås, smör+ost, litet glas mjölk, ca 1,5 dl.
Lunch, kl 11.20: Indisk gryta, ris, sallad, naan.
3 dl vatten.
Fika kl 12.30: En kanelbulle, en kopp kaffe med mjölk.
Fikamellis kl 13.50: En kanelbulle.
Mellis kl 14.55: En macka, smör+ost, 3 dl vatten.
Mellisdessert, kl 16.30: Glass, ca 1 dl.
Middag, kl 18.30: rester av indisk gryta, ris, sallad, naan.
2 dl vatten.

Och här sitter jag, och undrar hur fan det ska gå när jag inte ätit med 1,5-2 timmars mellanrum.
Illamåendet är borta MEDAN jag äter och ca 15 minuter efter.

Jag ber till de gudar jag kan komma på att akupunktur ska lindra.

Akupunktur bokat

BM ringde nu.
Hon meddelade att blod- och urinprover såg bra ut.
Hb-värdet låg på 119. Ferritin (järndepåerna) på 76, så det såg ut som att jag kanske slipper järntillskott under graviditeten!
Blodsockret låg fint på 5,9.

Och hon erbjöd mig en tid för akupunktur för illamåendet imorgon kl 08.00. Jag greppade den direkt och ska under det besöket boka in ytterligare 2-3 besök under nästa vecka.
Jag testar allt mot illamåendet!

Stay down!

Kampen att få behålla frukosten.
Börjar nu.

Jag åt ett salt kex innan jag klev upp, jag tog en Lergigan därefter. Jag kokade ägg, tärnade upp mango med vaniljyoghurt, rostade en macka, bredde smör, hyvlade ost, hällde upp ett glas ProViva och körde ihop en Nespressolatte.
Det hann gå ungefär 2 minuter efter jag svalt sista tuggan tills hela huset började gunga.
Jag har lagt mig på soffan i hopp om att vila ska funka för att frukosten ska stanna.

Håll en tumme?

Att berätta för chefen

Det fick jag överstökat idag, i och med sjukskrivningen.
Det kändes inte helt okej att ljuga ihop något om min frånvaro, och han skulle ju ändå få ta del av läkarintyget.

Jag fick en uppgiven suck och ett ”Jaha, vilken vecka är du i då?”…
Jag lider med honom. 2 i hans styrka på 9 försvinner i höst.
Det är inte lätt att vara chef för ett litet resultatdrivet företag…

Sjukskrivning och hot

Jahapp.
Då åkte jag på sjukskrivning för illamåendet och kräkningarna.
Jag fick recept på Lergigan Comp och papper till 10/4.
Läkaren sa att det eskalerar för många kvinnor just v 9-12. BM sa snarare tvärtom.

Jag blev ”hotad” med dropp för näring om det fortsätter så det är viktigt med vila, mediciner och försöka äta lite och ofta och framförallt då i mig vätska och behålla den.

Det känns så konstigt.
Det här är sånt man hör andra kvinnor uppleva, inte något JAG kan uppleva.

Jag bad gråtande läkaren att bara ta bort illamåendet. Jag vet inte vad jag ska göra när det gungar dygnet runt.

Dessutom tycker jag synd om min sambo och barnen.
Jag är ingen rolig historia att ha att göra med nu. 😦

Hos BM

Sådär lagom 10 minuter innan min tid för inskrivning kutade jag in på toa på MVC och sa farväl till frukosten jag lyckats få i mig.
Det är ju lite sådär… Att sitta och hulka med BM utanför dörren.